Ich lausche in die Luft, die feuchte,
In der das Licht sich streut in eine weiche Weite,
Und nichts mehr ferne ist noch nah.
Sie atmet nicht mal mehr, die große Stille,
Sie ist - und nichts ist sonst - nur einfach da,
Kein Zweites taucht aus einem unberührten Ja.
Ich lausche in die Luft, die feuchte,
Und nichts ist ferne, nichts ist nah.
© Henning Sabo
Gör som tusentals andra bokälskare
Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få fantastiska erbjudanden och inspiration för din nästa läsning.
Genom att registrera dig accepterar du vår personuppgiftspolicy.Du kan alltid välja att avsluta prenumerationen.