Pria che sulle infelici artiche terre
Scenda la notte al morïente autunno
Col suo buio di mille ore; sul lembo
Dell¿orizzonte, pari ad un fuggiasco,
Va circolando il sol per lunghi giorni
D¿imminente tramonto: e poi ch¿è spenta
L¿ultima larva de la faccia d¿oro,
Un incessante vespero scolora
L¿onda e le terre, e l¿aquilon ricopre...
Gör som tusentals andra bokälskare
Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få fantastiska erbjudanden och inspiration för din nästa läsning.
Genom att registrera dig accepterar du vår personuppgiftspolicy.Du kan alltid välja att avsluta prenumerationen.