Böcker utgivna av Arne Herløv Petersen

Karin Boyes digte har et helt personligt tonefald, der altid kan genkendes. Hendes digte har fungeret som en slags verdslig salmebog for mange mennesker, og et bevis på, hvor levende hendes lyrik er, var det, da det svenske fodboldhold ved VM 1964 blev opildnet til kampen ved at træneren læste dette digt af Karin Boye højt for spillerne:I rörelseDen mätta dagen, den är aldrig störst.Den bästa dagen är en dag av törst.Nog finns det mål och mening i vår färd -men det är vägen, som är mödan värd.Det bästa målet är en nattlång rast,där elden tänds och brödet bryts i hast.På ställen, där man sover blott en gång,blir sömnen trygg och drömmen full av sång.Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.Oändligt är vårt stora äventyr.

Moln är Karin Boyes första diktsamling som utgavs 1922. Den gavs ut på Albert Bonniers Förlag när författaren var 22 år. Den innehåller bland annat den kända dikten En målares önskan, Det namnlösa och titeldikten Moln.Diktsamlingen handlar om en ung människas grubblingar om gud, livets brister och egen framtid.(Wikipedia)

Det var författarens andra diktsamling efter debuten Moln (1922) . Den innehåller bland annat dikterna Önskan ("Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång...") och Sköldmön ("Jag drömde om svärd i natt. Jag drömde om strid i natt...").

För trädets skull är en diktsamling av Karin Boye, utgiven 1935. Hennes mest berömda dikt "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" finns i denna samling, som är mer modernistisk än Boyes tidigare, och där trädsymboliken återkommer många gånger. Boyes syn på språket som nära förbundet med det omedvetna och underjordiska som hon beskriver i essän Språket bortom logiken kommer till tydligt uttryck i dikterna. Diktsamlingen innehåller tolkningar av bland annat dikter av Goethe och Rainer Maria Rilke.

Farmor och vår herre är en roman av Hjalmar Bergman och som utgavs i två delar första gången 1921.I TV-programmet Babel utnämndes den i april 2013 som en av endast fem böcker som borde ingå i en svensk litterär kanon.Temat är, liksom i boken Markurells i Wadköping, maktmänniskans tragedi. Den första delen berättar vad som hänt med den borgerliga familjen, släkten Borck, under de senaste 60 åren sett genom farmor Agnes Borcks ögon. Hon ser tillbaka på sitt liv och resonerar med Vår Herre, som sitter på sängkanten. I den andra delen skriver författaren om en dag. Det är farmors 75:e födelsedag, den dag då hon säljer den Borckska gården. Nästan hela släkten har skingrats och pengarna vill hon ge till sina barn och barnbarn. Skildringen sker genom släktens ögon och bl.a. ifrågasätts farmor Borcks förstånd.(Wikipedia)

Markurells i Wadköping är en roman av den svenske författaren Hjalmar Bergman från 1919. Markurells i Wadköping betraktas ofta som en komedi men har, i likhet med det mesta Bergman skrev, djupt tragiska undertoner.Markurells i Wadköping utspelar sig under loppet av en enda dag, den 6 juni 1913, den dag då studentexamen går av stapeln i Wadköping. Trots att handlingen alltså utspelas under en enda dag förekommer rikligt med återblickar och förklaringar kring de inblandade. Central i handlingen är den driftige men något grovhuggne värdshusvärden Markurell och dennes oro över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen. Den evigt påhittige Markurell planerar därför att helt fräckt muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Parallellt med detta skildras även Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes vackra hustru Elsa. Under dagen får dock Markurell reda på en hemlighet som skakar om honom rejält; sonen Johan är inte hans egen son utan Carl-Magnus de Lorches.(Wikipedia)

I Astarte (1931) avslöjas världen så cynisk som den är just då – just nu. Boyes analys är knivskarp. Och kniven biter än: fenomen och problem som vi brottas med i dag var alltså brännande redan för 80 år sedan.Astarte väver sin berättelse kring modeindustrin ur ett antal perspektiv som aldrig förlorat sin aktualitet: genusproblematik, kommersialism, konsumism, förljugen veckopress, globalisering, barnarbete, underbetalt arbete, miljöförstörelse, filmindustrin, prostitution och klassamhällets orättvisa, ibland subtila, hinder. Att läsa Astarte 2011 känns kusligt. Tråden löper illröd vidare, mot framtiden.Astarte var fruktbarhetsgudinna hos fenicierna. I Boyes roman är hon en förgylld skyltdocka, föremål för två (manliga) reklamexperters avancerat affärsmässiga filosoferande. Modedockan är den nya tidens gudinna (”Sekulariseringens triumf! Reklamens triumf!”). Skyltdockan har ingen själ, hon är berövad all individualitet, ett avskalat kön, och hon lockar fram betraktarens förälskelse i sig själv. Reklamexperterna nämner också ”de andra dockorna”, mannekängerna, och resonerar om hur de ska formas. Platta till höfterna lite: ”Så ser visserligen ingen kvinna ut... Men idealet bör ju alltid vara ouppnåeligt.”(Maria Ripenberg)

Kallocain er en fortids fremtidsroman af Karin Boye. Den udkom i 1940 og handler om tiden i dag, om et totalitært samfund, der styres ved hjælp af et sandhedsstof, Kallocain.Svensk Wikipedia skriver om bogen:Kallocain är en dagboksroman av den svenska författaren Karin Boye publicerad 1940. Den är både Boyes mest kända och sista publicerade roman, och är översatt till fler än tio olika språk. Den har inspirerat romanen Kall feber.Romanen innehåller inslag av både science fiction och dystopi, och beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten, enbart har betydelse som en del i gruppen och ständigt övervakas. Den drar inspiration från samhällsutvecklingen i både Tyskland och Sovjetunionen innan andra världskriget. Trots det ständiga övervakandet och det stängda samhället beskriver romanen även djupa mänskliga känslor som kärlek och strävan efter frihet....Kallocain är en mörk skildring av ett samhälle där individen bara är ett kugghjul, viktig förvisso, men lätt att byta ut om det blir något ”fel” på det. Samhället är präglat av hjärntvätt, propaganda och övervakning – överallt finns elektroniska polisöron och varje hem har ett hembiträde vars uppgift också är att informera polisen om eventuellt avvikande beteende. Dessutom kan vem som helst ange den om man uppträder misstänkt. Barn skickas iväg till speciella uppfostringsläger redan som sjuåringar, och indoktrineras där till att bli goda, lojala medsoldater. Det tillhör goda, lojala medsoldaters plikt att ange andra som inte kvalificerar in i gruppen. Människor i allmänhet inte bara finner sig i kontrollen, utan tvärtom uppskattar de den höjda säkerheten de är övertygade om att kontrollen gett dem.Världsstaten - landet i boken - har på grund av krigshot från Universalstaten tvingat ner människorna under jord. Där lever de i olika "celler" Kemistäder, Skostäder och så vidare, men byggnationen sträcker sig nedåt som skydd mot faran. För att undvika spionage tillåts inte medborgarna i de olika cellerna att besöka varandra, och om familjer splittras är det för gott.Statens kontrollsystem fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner en drog, som uppkallas efter uppfinnaren, Kallocain. Detta serum får människor att avslöja sina innersta tankar, och är avsett att användas för att avslöja statsfientliga tankar.En natt invaderas Världsstaten av sin fiende och Kall blir fånge i Universalstaten, som liknar Världsstaten. Kall skriver i hemlighet ned sina minnen. Där reflekterar han även över att fångenskapen trots allt inte är mycket sämre än hans tidigare "frihet". Trots allt vägrar han sluta tro att hans Kallocain skall kunna hjälpa människor att skapa en ny, bättre värld.

Karin Boye begik selvmord i 1941, 41 år gammel. Hendes efterladte digte udkom samme år med titlen "De sju dödssynderna". Samlingen er her suppleret med Hjalmar Gullbergs mindedigt "Död amazon".Den Store Danske Encyklopædi skriver om Karin Boye:Karin Boye, 1900-1941, svensk forfatter, central skikkelse i mellemkrigstidens svenske litteratur og kulturdebat. Hun var uddannet folkeskolelærer og fuldendte et universitetsstudium i klassiske og nordiske sprog og litteraturer.Karin Boye debuterede i 1922 med digtsamlingen Moln (Skyer), hvor det unge digterjeg søger sin gud, sin kraft og sit sprog i et brud med en traditionel kristen teologi og dens kvindesyn. I digtene danner antikkens hvide bjerge og doriske templer portal til længslen efter det nye menneske.Karin Boye sluttede sig til gruppen omkring det venstreradikale tidsskrift Clarté og blev inspireret af digterfilosoffen Friedrich Nietzsche og af Sigmund Freud.Tidsskriftet Spektrum blev senere platform for hendes kulturkritik. Her tryktes essayet "Språket bortom logiken" (1932), der skildrer poesien som et frigørende "underjordisk sprog".Hun fik sit gennembrud med digtsamlingen Härdarna (1927, Ildstederne), hvor Lucifer og Lilith er oprørets ledestjerner. Oprøret, kritikken og lidenskaben finder også udtryk i prosaen i den eksperimenterende, selvbiografiske roman Kris (1934) om en ung piges identitetskonflikt og fremtidsromanen Kallocain (1940, da. 1946), der med stærk samtidsappel skildrer den totalitære stats undertrykkelse af individet."Mægtigt er det spæde liv/ mere end jern" — skriver hun i et digt. Men livskraften er også ophav til angst, og længslen efter en frigjort kvindelighed resulterer i erotisk splittelse.Karin Boye valgte selv at slutte sit liv. I de efterladte digte, De sju dödssyndarna (1941), er døden mild, og mørke engle kender broen fra nattedyb til dagslys.

Dan Andersson, 1888-1920, svensk forfatter. En af svensk proletardigtnings pionérer, autodidakt. Både debutbogen Kolarhistorier (1914) og hans delvis selvbiografiske romaner De tre hemlösa (1918) og David Ramms arv (1919, da. samlet udg. under sidstnævnte titel 1943) blev læst eksistentielt af svensk arbejderungdom. Væsentligst er hans lyrik — fx Svarta ballader (1917) — der er påvirket af Kipling og spænder fra ødemarksdigte til sangbare viser. Den fattige, nordsvenske hjemegns natur og mennesker er et fremherskende motiv i forfatterskabet. Dan Andersson virkede en overgang som afholdsagitator, men det sociale måtte i hans sidste år vige for en uroligt søgende interesse for religiøs mystik. Han døde af gasforgiftning på et herberg i Stockholm.

Daniel Andersson (6. april 1888 i Dalarna – 16. september 1920 i Stockholm) var en svensk forfatter og poet. Han giftede sig 19. juni 1918 med lærerinden Olga Turesson, som var søster til troubadouren Gunnar Turesson. Han brugte nogle gange pseudonymet "Black Jim".Dan Andersson er i dag mest kendt for sine digte. Flere af hans digte har fået tilsat musik, og er blevet fremført af kendte visesangere. Blandt de mest kendte er Jungmann Jansson, Jag väntar, Spelmannen og Helgdagskväll i timmerkojan.Dan Andersson døde i 1920, bare 32 år gammel.Mange svenske rockmusikere har brugt tekster af Andersson, og sangen "Om Black Jim" af Joakim Thåström er en hyldest til ham. Den norske musiker Åge Aleksandersen udgav i oktober 2006 et album med tekster af Dan Andersson. Den danske sanger Peter Abrahamsen indspillede i 2008 Omkring tiggeren fra Luosa i egen nyoversættelse Bagved bjerget...bagved stjernerne. I 2009 indspillede Peter Abrahamsen tillige digtet "Et russ" igen i egen oversættelse med musik af Åge Aleksandersen- på dansk blev det til "En rus". I 2012 udgav Peter Abrahamsen CD'en "Vejen til Luossa" med 12 af Anderssons digte i egen oversættelse/gendigtning og med ny musik til en række af digtene. Resultatet kan læses på www.danandersson.dk. Musikanmelderen Torben Bille roste udgivelsen.(Wikipedia)